Det har varit en händelserik, men bloggfattig vecka. Direkt när jag kom hem från Leimailutaivas i Helsingfors förra söndan kände jag mej dålig. Jag mådde dåligt och hade hög feber i flera dagar, och trodde att jag blivit överkänslig för antibiotika som jag åt för min förkylning. På tisdagen började kroppen visa tecken på att någonting inte stod rätt till, men det gick upp för mej först på onsdagen att jag hade fått vattkoppor. Att som nybliven 50-åring få vattkoppor är inte direkt det bästa som kan hända i ens liv, det kan jag nu intyga. Men det hjälper inte att gnälla, det är bara att ta det lugnt och hoppas på att jag klarar det här utan någon lömsk följdsjukdom. Men med lite tur ska det väl gå vägen. Men det blir åtminstone inget pyssel när man är så sjuk som jag har varit.
Huh huh, mikä viikko. Tässä jäi kyllä bloggailu kokonaan taka-alalle kun sain epämiellyttävän yllätyksen heti Leimailutaivaan jälkeen. Tultuani kotiin tunsin itseni huonovointiseksi. Voin huonosti monta päivää ja minulla oli korkea kuume, ja ehdin jo luulla, että olin yliherkkä saamalleni antibiootille. Tiistaina huomasin pieniä punaisia täpliä joka puolella kehoani, mutta vasta keskiviikkona tajusin, että, herrajumala, minähän sairastan vesirokkoa. Se jäi kokematta lapsuudessani, ja tuoreena viiskymppisenä vesirokko ei ole mikään ilon aihe. Nyt taitaa se kaikkein pahin vaihe olla ohi, mutta edelleen pitää olla hissukseen, ettei muita yllätyksiä tule. Siis muita inhottavia tauteja. Ainakin tuo askartelu jäi kokonaan, kun ei jaksa muuta kun maata sängynpohjalla.
Wow, what a week. Immediately when I came home from Helsinki last sunday (Leimailutaivas) I didn't feel well at all. I felt nauseous and I had a high fever. Not until tuesday did I notice small red spots all over my body. On wednesday I finally understood what was wrong with me: chickenpox. I couldn't in my wildest dreams imagine that I was going to get chickenpox immediately after my 50th birthday. I was lucky enough to celebrate my birthday, and then 2 days after that turn into a salami. Oh boy, was I lucky! Life is great.
No comments:
Post a Comment